Per Tesch professor i idrottsvetenskap forskar om hur livslångt idrottande påverkar människors hälsa. Han har nyligen jämfört skidveteraner (80-92 år) som åkt skidor och tränat så gott som dagligen i hela sitt liv med en kontrollgrupp i samma ålder. När man startade studien efterfrågade han någon form av läkarintyg eller om man hade någon husläkare att hänvisa till. Det visade sig att skidveteranerna saknade husläkare då man i stor utsträckning hade varit friska. När man mätte konditionen hade man 65 % högre kondition än kontrollgruppen och fullt jämförbara värden när det gäller kondition och lårmuskelstyrka med 40-åriga svenska män. Det säger väl det mesta.
 Sedan flera år har legitimerad sjukvårdspersonal möjligheten att använda ett bra verktyg för livsstilsförändring, nämligen att ordinera fysisk aktivitet på recept. Hur recept på fysisk aktivitet används varierar mellan olika vårdenheter. En förutsättning för att det ska fungera är att personalen själva är fysiskt aktiva. Att ordinera något som man själv har dålig kunskap och  erfarenhet om, gör  man inte i första taget. Samtidigt är det närmast oetiskt att undanhålla patienten den i många fall mest effektiva behandlingen, nämligen fysisk aktivitet.
En grundbult i välfärdssamhället är att värna om de svagaste. Det gör vi enklast genom att hålla oss friska och vara solidariska med dem som verkligen är sjuka. Det är bättre att många  gör  lite än att några gör mycket för att det ska bli resultat rent folkhälsomässigt. Om alla medborgare vore fysiskt aktiva minst en halvtimme om dagen eller helst en timme skulle det på sikt ge positiva effekter på folkhälsan. Det finns övertygande evidens om att fysisk aktivitet har en livsförlängande  effekt  och framför allt kan man vinna 10-15 år ” friska år”  jämfört med den som är inaktiv.